1988
DET STORA FIRANDET
Det stora firandet 1988.
Midsommardagen den 25 juni 1988 firade Umeåborna 100-årsminnet av den enorma hjälpinsats efter branden som möjliggjorde att ett nytt modernt Umeå kunde resa sig ur askan.
Firandet inleddes med en högtidlig “Minnesstund” framför Stadshuset. Därefter fick barn och vuxna uppleva ”Århundradets Barnkalas” på Rådhustorget.
På kvällen gav Grotteatern sin första föreställning av ”Spelet om den stora branden 1888” på Gamla fängelsets gård.
Gratisturer med ångtåg och motorbåtar samt guidade bussturer ingick också i firandet.
Minnesstunden.
Minnesstunden öppnades av Kommunfullmäktiges förste vice ordförande Anders Brännström och alla Umeås kyrkklockor ringde i en jubileumsfanfar.
Därefter höll kommunfullmäktiges ordförande Janerik Gidlund ett öppningstal som handlade om branden 1888 och den stora hjälpinsats från omvärlden som möjliggjorde att Umeå kunde återuppbyggas efter den ödesdigra branden.
En minnestavla skapad av Kerstin och Ford Bäckström avtäcktes. Tavlan ska för alltid påminna kommande generationer om den solidaritet och generositet som Umeå mötte av omvärlden efter den stora katastrofen. Den är placerad till vänster om Stadshusets huvudingång. Texten lyder:
Stadsbranden 1888 ödelade nästan hela Umeå. På några timmar blev 2500 av stadens 3000 invånare utan hus och hem.
Många inom och utom landets gränser visade efter katastrofen de nödställda beundransvärd medkänsla och generositet.
På hundraårsdagen framför kommunen härmed sin tacksamhet för en enastående hjälpaktion under en för Umeå svår tid.
En tacksamhetens tanke går även till de Umebor som den gången orkade kämpa och vågade tro på Umeås välgång och framtid.
Umeå den 25 juni 1988
Stadsbranden 1888 ödelade nästan hela Umeå. På några timmar blev 2500 av stadens 3000 invånare utan hus och hem.
Många inom och utom landets gränser visade efter katastrofen de nödställda beundransvärd medkänsla och generositet.
På hundraårsdagen framför kommunen härmed sin tacksamhet för en enastående hjälpaktion under en för Umeå svår tid.
En tacksamhetens tanke går även till de Umebor som den gången orkade kämpa och vågade tro på Umeås välgång och framtid.
Umeå den 25 juni 1988
Författaren Lars Widding höll sedan ett högtidstal om Umeå – ”Umeå i mitt hjärta”. Under ett ”Hemligt inslag” överraskades han med att bli utsedd till Umeås första hedersmedborgare.
I nästa programpunkt delade Kommunstyrelsens ordförande Margot Wikström ut pris i tävlingen om Minneskistans innehåll. Första pris gick till Lassi Fordell som föreslagit umeluft och umevatten.
Foton från Minnesstunden.
Umeås förste hedersmedborgare.
Utmärkelsen delas ut till en person som ”… verksamt bidragit till Umeås utveckling, i ord och handling visat staden sin kärlek eller på annat sätt gjort Umeå känt och aktat”.
Kommunfullmäktiges 1:e vice ordförande Anders Brännström berättade att Lars Widding enhälligt hade utsetts till första hedersmedborgare i Umeå med motiveringen:
Lars Widding är en framträdande kulturpersonlighet med betydande produktion av skönlitteratur, faktaböcker och filmmanuskript. Han har också under sin karriär varit stjärnreporter. Lars Widding har vunnit en stor och hängiven läsekrets, inte minst genom sina brett upplagda historiska romaner.
Hans namn är starkt förknippat med Umeå. Här växte han upp och här utspelar sig handlingen i flera av hans romaner. Lars Widding är en utomordentlig representant för Umeå, den stolta stad han bär i sitt hjärta, och egentligen aldrig helt har lämnat. Det är en stor glädje för Umeå att på detta sätt få befästa det ömsesidiga bandet.
Lars Widding med fru Fillie Lyckow Widding
Århundradets barnkalas.
Trots att det var midsommardag blev Rådhustorget helt fullsatt – 17000 människor deltog i firandet! Torget var smyckat med ett jättestort flaggspel och på marken hade gatukontoret kvällen innan lagt ut en äkta gräsmatta! På kvällen togs den bort och flyttades till sin avsedda destination som var Järnvägsallén.
Ledare för alla tokroliga lekar var Ingvar Oldsberg utklädd i Zorro-dräkt, assisterad av Roland von Malmborg. Det bjöds på överraskningar, glass, ballonger, frukt, godis och saft.
Annika Burman och Roland von Malmborg stod för musik och sång.
Ett av de mer spektakulära inslagen var ett Guinness rekordförsök med världens största chokladboll. Åhléns bageri hade tillverkat den jättestora chokladbollen och det sägs att de fick ta bort en av entrédörrarna för att få ut den på torget. Försöket lyckades! Enligt kontrollanten från Guinness vägde chokladbollen 502 kg.
Foton från Barnkalaset.
Spelet om den stora branden.
På kvällen hade Grotteatern premiär på sitt stora utomhusspel. Spelplats var bakgården till Gamla fängelset, en av de få byggnader som finns kvar sedan tiden före branden.
Detta var ett masskådespel som gjorde rätt för namnet. Av de närmare 2006 personer som var engagerade fanns över 100 på scen, därav ett tjugotal barn, dansare, musiker med mera. Pjäsen tog tre timmar och 19 föreställningar gavs för en publik på 400 personer per föreställning. Sista speldag var 17 juli.
Grotteatern beskriver föreställningen så här: Se midsommardansen förvandlas till århundradets värsta eldhav … ett spel om människors vilja och styrka att bygga upp något till det bättre. För även om branden står för den stora katastrofen, så banar elden väg till förnyelse och utveckling.
Barnens och ungdomarnas bidrag.
Även barn och ungdomar bjöds in att bidra på olika sätt under jubileumsåret 1988.
Några exempel är den textiltavla ”Umeå brand” som tillverkades av Sävar skola, de fyra vykort som ritades av lågstadieelever samt bidragen till den stora Souvenirtävlingen som utlystes på grund- och gymnasieskolorna i Umeå.
Textiltavla ”Umeå brand Anno 1888”, skapad av elever vid Sävar skola 1988.
Monica Aasa berättar.
I december 1987 bildades en arbetsgrupp ”Brandgruppen Eldsjälarna” som skulle initiera, informera om och samordna arrangemangen inför 100-årsfirandet. Ordförande för gruppen var jag, Monica Aasa från Kommunkansliet.
Vi enades om att det gällde att på lämpligt sätt, med respekt för den katastrof som branden faktiskt var, uppmärksamma minnesåret. Gruppens målsättning var att genomföra olika arrangemang som bland annat skulle vara seriösa och högtidliga, finnas kvar för evigt, kännas viktiga och riktiga för alla umebor – speciellt barnen – aktivera och engagera deltagarna och framför allt: locka människor till centrum på en midsommardag!
Kommunens anslag för att täcka kostnaderna för hela märkesåret 1988 var 250 000 kronor. Det räckte inte långt. Men sponsorer ställde upp i aldrig skådad omfattning. Pengarna räckte och blev över trots totala omkostnader kring miljonen!
Läs Monicas egen berättelse om hur Minnestavlan blev till.
Minnestavlan vid Stadshusets entré.
Aftonbladet, 31 januari 1989:
"Vad ska de tro om oss 2088?"
