UMEÅ BRINNER
Sommaren har hittills varit mycket varm och det har inte regnat på länge. Brandfaran är påtaglig och man har infört rökförbud på allmän plats.
De många trähusen står tätt intill varandra på de smala gatorna. Husen är byggda med spåntak. De är kruttorra…
På morgonen den 25 juni 1888 blåser stormvindar och plötsligt är katastrofen ett faktum. Klockan 2 på eftermiddagen sänder landshövding Axel Wästfelt ett telegram till Civildepartementet i Stockholm:
Holmsunds stora lastageplats brinner. Eld härjar samtidigt här i vestra delen af staden utmed elfen. Stor fara för hela staden. Vestlig storm råder.
Det har gått sex timmar sedan branden i bryggeriet startade och Umeås invånare har hjälplöst sett på hur lågorna slukat byggnad efter byggnad.
Landshövding Axel Wästfelt skriver ännu ett telegram till Civildepartamentet i Stockholm klockan 8 på kvällen och rapporterar slutligen:
Umeå stad i det närmaste nedbrunnen. Residenset, landtstatshuset, rådhuset i aska. Elden utbredde sig vid 12-tiden, tog genom vestlig storm stark fart. Hjelp af statsmedel torde beredas så mycket som möjligt. Lifsförnödenheter af mjöl- och saltvaror tarfvas jemväl, då alla magasin nerbrunnit.
Elden hade startat i ett bryggeri nere vid kajen. Därefter hade den snabbt spridit sig mellan husen och till och med över älven till Teg.
Släckningsarbetet övergick efter några timmar till allmän förvirring och flykt. Det gällde att sätta sig i säkerhet med sina familjer och försöka få med sig så mycket tillhörigheter som möjligt. Denna natt fick många Umebor tillbringa ute i det fria.
Fotografier som togs av Umeå efter branden visar en stad i ruiner. Av det gamla Umeå återstod främst västra stadsdelen. 2500 av de 3000 invånarna stod utan hus och hem.
Branden krävde dock inga människoliv. Man har aldrig kunnat klargöra hur branden startade.
(Bakgrundsbild: Ruiner efter branden 1888, Västerbottens museum, Vbm BR 1442.)
Dagen efter branden sammanträdde stadsfullmäktige och man diskuterade hur man skulle kunna lindra nöden och hjälpa stadens invånare med husrum och mat för dagen.
Fullmäktige valde en inkvarteringskommitté och en nödhjälpskommitté. Redan den andra natten hade samtliga umebor kunnat beredas plats på landsbygden eller i något av de 25 stora tält som militären lånade ut.
Den 27 juni anlände kung Oscar II till Umeå. Han beskådade förödelsen och utlovade bistånd.
Nödhjälpskommitén införde i början av juli 1888 en annons i rikspressen med vädjan om bistånd från omvärlden. Snart kom även spontana insamlingsaktioner igång på olika håll i landet.
Det organiserades insamlingar runt om i Sverige, men också utomlands. Inom ett år hade drygt 300 000 kronor samlats in, inklusive gåvor som matvaror, kläder och husgeråd. Det var en stor summa som motsvarade fem års normala statsutgifter på denna tid.
Hälften av medlen kom från Stockholm men stora summor kom också från USA, grannkommuner i Västerbotten och Norrbotten, Västernorrland och Gävleborg. Den insamlingen var helt avgörande för att Umeås invånare skulle klara den omedelbara nöden.
Försäkringsbolag samt privata och offentliga nyinvesteringar stod för alla de miljontals kronor som återuppbyggnaden krävde.
Umeå − Björkarnas stad. Foto: Malin Grönborg.
För att bygga upp staden igen inkallades byggnadsarbetare och entreprenörer från hela landet. Efter fem år var den första stora etappen av återuppbyggnaden klar.
Staden återuppbyggdes i trä förutom de offentliga byggnaderna som byggdes i sten, såsom Rådhuset (1892), Stadsyrkan (1894) och Residenset (1895).
För att förhindra bränder i framtiden byggdes breda gator med vattenrika björkalléer. Björkarnas stad hade fötts!
Branden var förödande på många sätt men tack vare den kunde Umeå byggas upp på nytt, med en helt ny, luftigare stadsplan.
Några viktiga händelser som lade grund för Umeås fortsatta utveckling var stadens anslutning till stambanan i mitten av 1890-talet, att två regementen, Norrlands dragonregemente (K4) och Västerbottens regemente (I20) förlades till Umeå 1901 respektive 1909 samt att Hovrätten för Övre Norrland inrättades i Umeå 1936.
En av de mest betydande händelserna för Umeås vetenskapliga utveckling var bildandet av Umeå universitet 1965. Universitetet blev ett centrum för utbildning och forskning och är idag ett av Sveriges största universitet, profilerat inom medicin, teknik och naturvetenskap.
Även Norrlands universitetssjukhus har spelat en central roll i utvecklingen av medicinsk vård och utbildning i norra Sverige.